Under stora delar av förra året skymtade Body doubles omslag lite här och var, och titeln pockade på min uppmärksamhet, det här skaviga med en engelsk titel på en svensk bok. Sen kom rekommendationer från olika håll att den behöves läsas så jag köade snällt på biblioteket för att få hem den ganska tunna illröda boken.
Det här är Hanna Johanssons andra roman, debuten Antiken har jag inte läst, och jag hade i princip ingen vetskap om vad för slags roman detta var när jag började läsa den. Ulrika som var en av tipsarna beskrev den som ”[…]kondenserad och med en viss stil, så jag tänker att man inte ska se dess ganska lilla omfång och tänka att det är en snabbläst bok. den är som en intensiv chokladpralin liksom, ej lösgodis!” vilket jag tyckte var ett underbart och högst passande sätt att beskriva boken.
Det finns flera parallella berättelser i boken. Vi har dels Laura och Naomi som liknar varandra till utseendet och har snarlika kappor vilka en dag blandas ihop på ett café. De är okända för varandra sedan innan, eller?, och de stöter på varandra flera gånger. Någon slags kärlek utvecklas och deras band både stärks och nöts. Samtidigt följer vi en ganska anonym kvinna i samma stad som arbetar med att transkribera livshistorier åt en spökskrivare. Vi har också en slags flytande röst som verkar iaktta alla karaktärer.
När jag slår igen boken känner jag mig förvirrad men på det där sättet som ett otillfredsställande slut på en film kan göra en? Man vill leta upp pusselbitarna och förstå vad man har varit med om. Vände mig mot D som låg bredvid i sängen och sa ”jag förstår inte vad som hänt i boken?!”. Jag satte igång ett frenetiskt googlande och upptäckte att detta är en känsla tydligen alla lämnas med, och många fastnar vid samma frågor som jag. Var utspelar historien sig ens, vilken tid? Europeisk storstad på 90-talet landar många av oss i. Själv trodde jag kaféet som ofta uppträder var NK eftersom beskrivningen passar, men den slags lyxigt varuhus är ju en dussinvara även om de känns unika i sin stad. Inte heller förstår jag hur de olika spåren hör ihop, om de hör ihop eller om jag missförstått konotationerna.
Detta var kul läsning, för den är olik mycket annat. Med väldigt lite gestaltning skildras en värld som man inte förstår, en historia man inte kan pussla ihop men ändå ivrigt vill få fatt i. För mig blev det som en film och boken är späckad av referenser från filmvärlden om man är bevandrad nog att plocka upp dessa. Själv ser jag sällan film så de flesta referenser gick mig förbi, men jag uppskattar en bok som är så kulturell i sitt uttryck.
och PANG så behöver även jag gå vidare från den här boken utan svar men tipsar andra om att läsa för att få ta del av något lite annorlunda.
Den här förlamande tröttheten, jag undrar när den ska gå över egentligen? Häromhelgen var en av min mest oplanerade på flera år. D var bortrest och jag valde att inte planera in för mycket men med något slags hopp om att jag skulle få massa energi och typ rensa källaren och annat nödvändigt. Tyvärr uteblev energirycket men helg blev det och den var skön i sin stillsamhet.
Min fredag inleddes på Soho House. Jag drack cappuccino och redigerade det sista i ett projekt jag burit med mig sedan 2022. Det ska föräras med ett eget inlägg så småningom, blir rörd av att folk frågar både här och på sms om detta, för inom mig känner jag mest att jag känner mig lite fånig. Men här satt jag iallafall, redigerade det sista.
Vällde saker över bordet, såsom jag ofta gör när jag sitter vid skrivbord. En mist från Hyggee som är otrolig, inte för dess eventuellt hudvårdande förmågor utan för att misten är perfekt fin i sina droppar. Mitt nya vårdande läppglans fick också vila på bordet och appliceras stup i kvarten. Cappuccinon på Soho gör sitt, skapar en stämning helt enkelt.
Här har ni en riktigt trött och sliten person som står i toalettkön på Soho, satt där fram till klockan ett för då slog klockan lunch.
Jag gick till Xiang Yue med D, han jobbade hemifrån och vi kunde passa på att luncha ihop. Jag har gått till Xiang Yue väldigt ofta på kort tid, men på lunchen är det en annan meny så jag fick byta ut min annars stadigt återkommande beställning (aubergine, biang biang nudlar och gurksalladen). Nu testade jag mapo tofu, jag gillar inte ens mapo tofu men kan meddela att denna var god. D tog ankan, han tyckte den var att rekommendera, för mig är det lite tufft med fettkappan och skinnet som hänger kvar. Nästa gång vill jag prova deras variant på bao!
Sen följde jag med hem och satt en sista sväng vid matbordet medan D satt vid skrivbordet vi numer har i sovrummet. Jag drack ett jasminte som jag köpte i London sista veckorna innan jag hade träffat D. Känns konstigt att tänka att det teet funnits längre hos mig än honom, när det känns som han alltid varit en del av mig.
När klockan slog helg drog D till min lillebrors kontor med hans vänner, och överraskade pga svensexa! Själv gick jag lite snabbt på en utställning, Patrik Risberg har fotat mode och är med i min bokklubb, så den utställningen kändes kul att få besöka. Mycket folk, gratis drinkar och partystämning.
Efter ett kort besök där jag inte hittade Patrik tyvärr, så åkte jag till Vasastan och mötte upp ett av mina tjejgäng, det som jag jobbat med. Vi firade att en av tjejerna flyttat in i en ny lägenhet och en annan som nyss fått en bebis. Det här gulliga kortet fick tillhöra vår inflyttningsgåva.
Vi ska på Tomorrowland i Alperna igen! Vi provade våra mantlar och drack Hugo.
Sen gick vi till en lokal italienare. Jag åt skaldjurspasta som var okej. Gillar tyvärr min egen för mycket och åt ett gäng väldigt goda i Kroatien och Montenegro i somras, konkurrensen är tuff.
På lördagsmorgonen vaknade jag och ville träna. Efter revbensont och dylikt så känner jag mig väldigt ur form och då uteblir motivationen. Jag cyklade iallafall till Torsgatan och FSA, aldrig varit där innan men körde ett av deras styrkepass i grupp med infrarött ljus. Spännande! Fick göra Romanian deadlifts och var trött i ländryggen hela kvällen sen.
Hemma svängde jag ihop en rödcurry-gryta som jag bjöd D:s mamma på. Hon skulle bo hos oss lite kort. Själv åt jag rester från Xiang Yue och la till ett koreanskt inlagt ägg.
Lördagen fortsatte raskt och jag mötte upp min vän Antonia och vi spatserade till Nordiska Museet. Medan hon pudrade näsan rättade jag till mitt lipptint. Viktigt.
Vi såg Nordbor, eller rättare sagt började vi se Nordbor som är en utställning om hur livet i Norden såg ut från 1500-talet tills idag. Fantastiskt välgjord utställning, men om man vill engagera sig i allt såsom både jag och Antonia vill behöver man lite mer tid än de nittio minuter vi hade avsatt. Hälften av 1700-talet hann vi till. Efter utställningen följde jag med Antonia till ICA, så mysigt att hänga med andra som handlar tycker jag, innan jag gick till mina föräldrar och åt middag.
Dagen efter vaknade jag halvtidigt och gjorde äggröra till mig och svärmor. Solen sken in genom vardagsrummet och påminde om hur våra rutor behöver putsas. Själv tog jag på mig solglasögon och stegade ut i ljuset.
Tänkte sätta mig på ett café för lite läsning.
Efter en orimlig dos beslutsångest, cirkulerade Eken, Kringlan, Stora bageriet, Diplomat och till slut 1897 vid Djurgårdsbron. På önskelistan stod soligt bord och en pain au chocolat men det blev ju en evighetsvandring så när jag väl nådde 1897 började jag få tidsbrist. Det blev en cortado och lite läsning istället.
Vi läser den i Soho-boklubben.
Efter en timmes läsande om Isherwood i Berlin spatserade jag hem igen.
Flytande isflak är så rasande vackert.
Väl hemma tog jag cykeln direkt och rullade till Odenplan. Där mötte jag upp min kompis Jesper på Pascal, äntligen Pain au chocolate! Så god men så stor! Jag ville ha en sådan där liten man får på hotellbuffeér, men den var iallafall väldigt god. Av en slump sprang jag in i Patrik, fotografen jag inte hittade i fredags, så då kunde jag berätta att jag varit på hans utställning.
Efter en trevlig fikastund promenerade jag hem. Ville egentligen in på Rönnells men de har inte öppet om söndagarna. Hemma började jag på flera projekt: började göra surkål, provade kläder från Sellpy där allt var för litet, sökte på om man ska gå Inka eller Salkantay till Machu Picchu i framtiden och kollade på bröllopsgästklänningar. Inget blev klart kan jag meddela och vips var det tidig kväll och D kom hem! Det var fint att återförenas. Vi gick en kort promenad och köpte blommor till mamma, innan vi gjorde ingenting ihop. Helg helg helg hörni.
Vi äter ganska blandad vardagsmat här hemma, oftast är det för att jag har olika infall som behöver levas ut. Dock är det lite klurigare när jag är hemma sent om kvällarna, något jag varit sugen på att laga kan ta två veckor till förverkligande. Börjar sakteliga närma mig förståelsen inför vilka rätter som passar bättre om vardagskvällar och vilka som kan sparas till söndagsmiddagen.
Lax med persiska tillbehör Jag är väldigt inne i min persiska era för att tala Taylor Swift-språk. Dels för att jag tänkt mycket på Iran och dels för att mina matlagningsperioder ofta fungerar såhär, man utforskar ett kök lite extra. Jag gillar inte just lax så värst mycket men nu hade vi en filésida hemma som åkte in i ugnen. Till det gjorde jag persiskt dillris: basmati man sköljer länge och lägger i blöt, och sen kokar och tillagar för att få till den klassiska knapriga risskorpan. Ett annat klassiskt persiskt tillbehör är spenatyoghurt, man blandar spenat, yoghurt, vitlök, salt. Sen också en yoghurt som kallas mast-e mossir. Jag tror mossir är granulat av torkad schalottenlök? Osäker. Sen hällde jag upp lite persiska pickles, torshi, i en skål men också en hemgjord pizzasallad, det var väldigt inte-persiskt men var så sugen, samt lite vanlig grönsallad med min goda olivolja med citron från Menton.
Vilt med rödvinssås D:s mamma har försett vår frys med viltkött, säg något lyxigare. Det här är ytterfilé från dovhjort som är sous vide:ad och till det en klassisk rödvinssås (jag hade lök, morot, enbär, lagerblad, rosmarin, fond, rödvin) samt rostade potatishalvor och en klassisk grönsallad. Drack ett mycket gott chianti till jag fått i present som tyvärr visade sig vara från tillfälliga sortimentet.
Bowl med tonfisk och färgglad kål En vardagsmiddag i all hast. Jag läste någonstans att allt som serveras som en bowl, tror man automatiskt är nyttigt? Den här bowlen var nog det dock. Hade purpurvete som kolhydratsbas, en kålsallad med rödkål/vitkål/sesamfrön/jordnötter/lime/sesamolja, hemgjord kimchi (klapp på axeln tack) och tonfiskröra med majonnäs, soja och cornichonger. Helt ok gott men snabbt och näringsrikt om inte annat.
Tomatsoppa och smörstekt levain med bosnisk vitost Jag köpte en flaska med passerade tomater på Supermercado för några helger sedan och använde nu denna till att göra tomatsoppa. I grunden hade jag olivolja, lök, vitlök och lite kryddor i form av pyttelite timjan. Sen lite sherryvinäger, någon matsked rödvin, pyttelite chilivinäger och denna tomatsoppa smakade som att en fått flera timmar kärlek fastän den var snabbt hoprörd. Serverade med lite olivolja på toppen. Till det en macka jag älskar men som inte ser så god ut. Smörstekt levain toppas med vitost och olivolja, sen har man på vita bönor som också är vända i olivolja och citron. Lite svartpeppar och citronzest på toppen och denna macka är en smakbomb som heter duga.
Musslor och krispig potatis På en måndag valde D att lyxa till det hemma för oss. Han kokade musslor, basen var denna gång lök, vitlök, persilja och grädde. Till det krispig potatis från ugnen och varsitt glas Moët. Man tackar!
Ugnsrostad kyckling med rotfrukter och skysås Hur kan detta vara så gott? Vi äter sällan hel kyckling för jag vill gärna köpa ekologiskt vilket kostar en slant och dessutom kan det vara svårt att få tag i. Hittade dock det på hemma-Hemköpet så vi köpte hem och D tillagade den i ugn med ett ordentligt kryddpaket med smör, citron och rosmarin. Rostade rotfrukter och en gräddsås på skyn från kycklingen åts till. Relativt enkelt och väldigt trevligt, räckte länge så vi blev båda lite mätta på kyckling den veckan.
Torskrygg med kroatisk blitva När jag och D är i Kroatien går vi til fiskmarknaden och handlar färsk havsabborre, och gärna lite musslor. Vi har varit i Kroatien ganska många gånger under den här tiden vi har varit tillsammans, sjukt ändå eftersom det inte gått så lång tid. Då har jag gjort blitva som tillbehör vilket är en kroatisk röra med potatis vitlök olivolja och mangold. Den är så god! D återskapade detta en vardagskväll och vi åt med torskrygg. Sjukt gott, tack D!
Det var middagsskörden för den här gången. Det var dumt att skriva detta på tom mage kan jag meddela…
Ibland får man helt okända boktips och för mig var Silke ett sådant. En morgon på bussen till jobbet läste jag bloggar, såsom jag brukar, och såg att Julia läst denna. Hon beskrev den som en nätt klassiker med litterära ambitioner. Boken kom sent 90-tal och med den rådande 90-talstrenden så bestämde jag mig för att detta var en titel som kunde passa mig.
Boken handlar om Hervé som handlar med silkesmaskar. Allra mest handlar det som Hervés liv, från en tidig början till ett slags slut. Han bor i Frankrike men som vuxen gör han några resor till Japan för att handla med silkesmaskarna som bringar framgång i hans hemby. Som person verkar han modest och utan större ambitioner på att erövra sig stora förmögenheter, men enträget fortsätter han sitt arbete med silkestillverkning.
I min mening är boken berättad som en saga, det är tonen som författaren använder som tydligt mejslar fram en berättarröst som står utanför Hervés inre.Han låter oss följa Hervé från pappans besvikenhet över de militära ambitionerna som inte nås, till hans frus enkla och förbehållslösa kärlek.
Jag läste, som ni ser, boken i en ganska dekadent miljö och det är omöjligt att inte påstå att det kan ha påverkat min upplevelse men jag tyckte verkligen om den. För mig fångar den tydligt en viktig filosofisk fråga om livet generellt. Är livet det som faktiskt sker eller är livet vår tolkning och perception av vad som sker? För mig är svaret självklart det andra, att vår blick på livet är vad som betyder för det är därifrån vi samlar våra minnen och känslor men om man tänker på det svindlar det, för då spelar prestationer och handlingar ingen roll om vi bestämmer vad som är sant och inte genom vår tolkning. Om vi gör något dåligt men inte låter andra veta det, då spelar det ingen roll om vi själva också kan lägga det åt sidan. För om känslan är att det inte har hänt, då är det mer sant än sanningen.
Oavsett är detta en kort bok så jag rekommenderar den till alla, för tycker man inte om den har man inte investerat så mycket tid ändå. Har någon av er läst, och vad var er tolkning?
Februari är en riktig födelsedagsmånad i familjen. Min bror, hans fästmö, hennes bror och sen min egna D som fyller år mitt i månaden. Vi hade en hel helg av firande med D, som började med att min och hans familj överraskande honom på Farang en fredagskväll. Han blev väldigt glad! Vi åt krispig gris, deras signaturrätt, och massa annat gott. En av de godaste rätterna var deras Fried Rice sjukt nog så måste rekommendera att man tar in den. Men det var helt enkelt en rivstart på en maxpackad födelsedagshelg.
På lördagen gav vi oss ut här! Ett lätt lager av pudrig snö hade lagt sig på isen, men det blev mindre och mindre ju längre bort vi kom och störde inte åkningen. Det var åtta minusgrader så jag tog mina varmaste termobyxor, men det visade sig att solen sjukt nog värmde.
En sak som är extra trevlig med att åka skridskor i stan är att man kan ta sig till massa häng som sker i staden samtidigt. Det är en alldeles speciell och ganska dekadent känsla ärligt talat, att glida fram och se siluetterna från platser där man oftast är i. Vi drog iväg med D:s syster och man, att få göra det här ihop med dem har stått på D:s önskelista så det kändes nästan som att ge en present. Efter Tanto någonstans så såg vi denna turkosa låda och bestämde oss för att stanna till.
Kycklingmacka och öl inmundigades i solen.
Jag var ganska trött sista halvtimmen men som tur var kompenserar vyerna så jag njöt ändå. Anledningen är tråkig men jag är så otränad efter att haft paus i och med revbenet. Nåväl. Det var verkligen en ljuvlig solig tur som vi avslutade genom att ta en after-skate i Gamla stan. Hederliga Temple Bar fick ett besök, där hade inte jag varit sedan min första hösttermin på läkarprogrammet 2010.
På söndagen var den riktiga födelsedagen och jag hade styrt ihop en överraskningsbrunch. Det var lite komplicerat, för den skulle vara hos oss men man vill ju inte att födelsedagsbarnet misstänker något för att man köpar hem massa mat. Både D och min mamma fixade därför en hel massa gott hos mina föräldrar och tog med till brunchen. Han blev överraskad!
Efter brunchen väntade mer överraskning, ni anar temat i inlägget? Maximera mera. Jag tog D till detta pampiga hotell.
Grand Hotel! Vi bodde i ett rum mittemot slottet och det låg en kikare i fönsterbrädet om man ville kika in. Kändes kul och konstigt samtidigt.
Grand hade lämnat macarons till D och jag hade med praliner, jordgubbar och massa chark samt en liten bit tryffelpecorino. Min mamma hade hjälpt mig jaga fatt på kroatisk pršut, jag ringde den enda svenska leverantör jag hittade som guidade mig och berättade att på Hemköp vid centralen fanns det.
Såklart blev det champagne med, det dekadenta temat måste fullbordas. En Gula Änkan från 2012, oerhört god!
Hej kungen! Jag har träffat honom en gång på KI, han och drottning Silvia var där för att besöka lite labbverksamhet och annat, och jag fick lov att vara en av studenterna som eskorterade runt dem i lokalerna.
Sen var det dags för spa. Jesus vad avslappnande det var. Vi drack Ruinart som är huschampagnen på Grand, den säljs bara på glas där och på min vän Emmas vinbar Lilla Huset i Visby. Nu har hon inte hand om Lilla Huset längre men vill ändå dela med mig av den här kuriosan.
Uppe på rummet var vi alldeles möra efter att ha badat varmt, simmat runt, suttit vid eldar och läst tidningar så det fanns ingen ork att gå ner för en restaurangupplevelse. Vi fortsatte istället det dekadenta spåret.
Roomservice i sängen. Aldrig känt mig så nära Marie Antoinette som nu.
Efter många timmars sömn vaknade vi till ett soligt Stockholm och en lika solig Verandan, frukostället på Grand. Allt man kan önska fanns där, hantverksostar från olika delar av Sverige och en liten bagelstation.
Jag var tvungen att göra mig en bagel bland mycket annat, åt denna andaktsfullt medan jag läste tidningen. Inte för att jag egentligen är ett så stort bagelfan men det får mig att tänka på forna dagar när jag bodde i New York. Köpte ofta bagels från någon av de rullande vagnarna på väg till sjukhuset, favoriten var en med frön och kanel. Den brukade serveras varm i en servett, adderade ofta en kopp kaffe med mjölk för 1,5 dollar och jag kände mig som en cool storstadstjeja.
Slurp.
Det blev nästan för soligt för en lite ljuskänslig person som mig men det vågar jag knappt säga högt faktiskt. Otacksamt.
Tillslut stängde faktiskt frukosten! Vi hade varsin halvt urdrucken porslinskopp med cappuccino kvar så vi fick lov att sitta i en gullig liten soffa utanför Verandan och sörpla i oss skvätten i botten, äta varsin liten pain au chocolat och läsa klart det sista.
Det var väldigt mysigt att leka turist i sin egen stad! Vi tog en promenad runt Skeppsholmen, något jag gör ofta för det ligger nära, men nu såg jag det med en främlings blick och ack vad vackert det är. Det var ovanligt låga vattennivåer så man kunde se ett vrak. Jag tog gladeligen foton på det.
Innan D förklarade för mig att det låg precis till höger om vad jag fotograferade. Ärligt talat frågade jag honom, ”vad är den där stensamlingen” och han tittade granskande på mig i ett försök att avgöra om jag skojade eller inte. Tyvärr var det inte ett skämt.
Efter promenaden hade vi några ynka timmar kvar innan utcheckning. Jag tappade upp ett bad och serverade mig själv det sista av alla godheter. Sen mös jag och boken Silke. Det här var en lässtund jag kommer bära med mig, för boken manade till filosofiska tankar och jag hade gott om tid att fundera på livets mening där i vattnet.
Men sen var det ju tyvärr dags att lämna den ultimata mysbubblan. Kläderna veks ihop, necessären stängdes.
Välkomna till en liten pop-up kategori här på bloggen, nämligen skönhet. Jag tycker själv det finns en otrolig mysfaktor i att läsa om andras skönhetsprodukter och ritualer. När man har övernattningar med vänner älskar jag att få en liten föredragning om vilka tuber som lurar i deras necessärer, så därför får ni hänga med på mina senaste skönhetsinköp som kom i en liten låda häromkvällen.
Fyra små paket i ett. Ett rent påfyllnadsköp, ett påfyllande av produkt men ny sort, ett köp jag känt jag behöver ett tag och ett rent okynnesköp.
Först ut – ett serum med niacinamid och TXA från Anua. Vissa preventivmedel kan ge pigmentfläckar och jag har fått tre fläckar sedan ett tag som bara är där. Det stör mig, de kom inte av sol, utan mitt i vintern en gång och har inte lämnat sedan dess helt enkelt. Min kompis tyckte det här koreanska serumet hjälpte hennes fläckar massor. Sen finns det en del av mig som inte vill bry mig men nu gör jag det, och jag orkar inte fördjupa mig mer i den spiralen av fram och tillbaka av tankar. Niacinamid finns i många hudvårdsprodukter och är en relativt billig ingrediens, men TXA är lite mer pigmentspecifikt. Får se!
En viral brynprodukt! Superlock från Maybelline. Jag hade en liten stav från Lumene förut som var helt okej men när den tog slut kände jag mig redo att prova nytt. Vill inte ha pigment men eftersom mina bryn är lite lockiga så är det trevligt att fixera formen väl utvalda dagar (läs: när man tar en tur på stan). Den här plastiga men gulliga lilla tuben ska tydligen göra susen. Provade nyss och har ett spontant bra första intryck. Gillar dock naturligt resultat, kanske att denna laminerar lite väl mycket.
Det här är min första mascara och den jag haft 80 % av tiden men senaste 2-3 åren har jag tyckt det varit kul att prova lite andra sorter, blir dock alltid besviken och nu kände jag att det var dags för mer Hypnose från Lancome i livet igen.
Och den sista, ett riktigt okynnesköp. Jag behöver inga fler läpprodukter överhuvudtaget. Borde snarare satsa på att ta slut på ett gäng. Kunde dock inte låta bli att prova den här, Pout Preserve Peptide Lip Treatment från Ole Henriksen. Har sett läppglansen florera hos många som alla säger att det är mjukt och underbart. Sen vann det faktiskt pris hos Glowaddictions läpproduktstest för att det tydligen var så effektivt i sitt vårdande så då kände jag att man fick lov att prova om det nu också var bra för en (…).
Sådärja, lite materiell lycka helt enkelt och det gjorde vad det behövde för mig.
Jag åker till jobbet med morgonbussen, en stor dubbeldäckare. Sätter mig absolut längst fram för att få lugn och ro med min temugg.
Mitt huvud byter tanke abrupt, undrar hur mina kusiner mår? Har de försökt åka till landet eller är de kvar i Tehran? Undrar vad de tänker?
Jag längtar till dem. Till min mormor som nu är så gammal, jag vill påminna henne om mig, att jag finns kvar, att jag och min bror finns här även om vi inte varit där, hos henne, på länge.
Bilarna susar på vägarna och det är många som vill in i Stockholm om morgnarna. Själv åker jag ut från innerstan och fastän jag åker här varje morgon sedan fyra månader tillbaka känner jag knappt igen mig. Mina tankar är ofta någon annanstans.
Jag tänker på Tehrans gator eller kanske de gator jag själv spatserat på främst. Jag tänker på torget nära min moster som heter Grantorget, och räcket som snirklar sig vid trottoaren som har granar innefattad i sig. På väg dit finns två affärer som jag och mina kusiner fick gå själva till när vi var små, dels ett litet livs som säljer en sorts persiska ostbågar (pofak) som jag älskar. Sen en liten butik med pennor, block, klistermärken och allt annat som jag älskade som barn och älskar även nu. En gång när vi skulle åka hem efter en sommarlovsvecka hos kusinerna följde min moster med till flygplatsen och lämnade tio små påsar av ostbågarna till mig. Jag hade en ny pilot-penna i fickan och små lerfigurer jag och mina kusiner skapat om eftermiddagarna. Små skatter från mitt egna sommarlov bar jag med mig på flyget. Sen grät jag hela resan hem. Av en ospecifik längtan av att vilja ha alla nära, på samma plats.
Det är konstigt att byta sådär, mellan det välkända och just nu okända. Mina dagar är som vanligt, jag är glad, jag får läsa, jag får skriva, jag får jobba. Jag är med D, jag känner kärlek, glädje, längtan. Och sen, sen är det som själen med en sakta svepning påminner mig om att något är fel. Och mitt huvud förstår plötsligt att det som är fel, är att jag inget vet om hur min släkt har det fastän nyheterna berättar för mig att hemskheter sker i deras närhet.
Att pussla ihop bitarna av en stad jag känner till och ser på med ett barns blick med att det kanske finns förstörelse där är så svårt att jag kan tappa bort mig i tankarna länge. Letar efter hus jag känner igen på Instagram-klippen som på något sätt letar sig ut ur landet. Att längta till att träffa mina kusiner och göra allt vi vill göra, att tänka att vi ska ju åka skidor ihop, vandra i bergen, resa till Shiraz, och sen påminna sig om att jag inte ens vet om de är säkra. Om de mår bra. Om vad som händer sen. Det gör också att jag förlorar mig i tankarna som blir ett virrvarr, som ett garnnystan som trillar ur sin korg och sen inte går att rulla ihop. Det knyter ihop sig, jag fastnar, lirkar och kan inte få fram svaret på mina frågor.
Vintern tog även mig tillsist. Jag har varit väldigt trött här i sluttampen av februari men när jag ser tillbaka på månaden är det ändå med massa skimmer. Min bror fyllde år, D fyllde år, min brors fästmö fyllde år. Min vän Eli hade födelsedagsfirande, det blev en del skridskoåkning, jag åkte tjejvasan… Ja det var ju en fin månad! Men med ont i revbenet större delen av månaden och tröttheten så är det ändå mycket som känns lite segt i kroppen.
Månadens bok I februari blev det tre lite kortare böcker: The Sun also rises av Hemingway, Body Double av Hanna Johansson och Silke av Alessandro Baricco. Av dessa tror jag Silke gav mest avtryck även om Hemingway alltid är en av favoriterna. Men Silke fick mig att fundera över livet, vad som viktigt och värdesätts. Är vad som verkligen händer viktigt eller vår perception av det? Det är en klassiker med ett språk som känns som en saga. Rekommenderar!
Månadens ord Trött. Så otroligt trist svar men det är nog ordet jag använt mest i februari tyvärr men det är iallafall ett lite skojigt ord med sjukt många t, fyra stycken!
Månadens mat Den här månaden kvalar två utemåltider in. Jag och D bodde på Grand, tog roomservice och åt i sängen, det går till historien som en minnesvärd måltid. Sen åt vi på Eken en eftermiddag, ett café med smörgåsmat och det är det bästa för jag gillar inte sött så mycket men då kan man ta in en macka med otrolig svampstuvning eller ägg i sandefjordsås när ens sällskap äter semla ❤
Månadens vin Jag har haft kanske livets bästa vinupplevelse hittills. Vilket är lite dumt för nu har jag fått in i en kräsen period… Drack 2012s årgång av gula änkan och den smaken var gudomlig. Låter bli bubbel ett tag nu för att kunna matcha.
Månadens te Häromhelgen var det Tjejvasan! Jag och fyra vänner åkte upp, bodde på Åkerblads och unnade oss en spahelg utöver loppet. På Åkerblads fanns ett ytterst välsmakande vitt te. Det var så finstämt och floralt utan att bli parfymigt. Ska botanisera på Tehuset Java och Sibyllan, någon lär ha ett liknande.
Månadens skönhet Slog sak i saken och beställde Ole Henriksens peptidläppglans. Lite kletig konstisens och plastig tub såsom the good old days, jag gillar det. Högt betyg i Glowaddictions test också för mjukgörande effekt!
Månadens bad Den här månaden blev det spa två helger på raken, både Grands Hotels spa på D:s födelsedag men också spa på Åkerblads i Tällberg som sagt. Det bästa badet var dock mina något tafatta försök till iskallt bad inne på Grand. Det var otroligt vackert och rofyllt, men satfläsk så kallt! Lyckades aldrig riktigt komma i med mer än halva midjan. Blivit klen.
Månadens skrivande Jag har sakta redigerat mitt manus. Som jag gjort i två år. Vågat bolla idéer om nästa projekt i huvudet någon eftermiddag på bussen hem men inte mer än så. Däremot har jag medicinskt skrivit lite, bland annat det här nyhetsbrevet om kardiologiska studier som jag tyckte var spännande.
Månadens låt Fortsätter att Lyssna på Lily Allens album West end igen och igen. Just nu är Dallas Major favoriten men det skiftar vecka för vecka.
Månadens kultur Mitt i all trötthet orkade jag mig ut på en ganska kulturell vecka ändå, där både Vårsalongen på Liljevalchs besöktes och författarsamtal med Niels Fredrik Dahl lyssnades på. Vårsalongen var kul att besöka – var där på öppningen, drack bubbel och åt chokladpraliner i min ensamhet. Några guldkorn, många frågetecken och ett behov av att diskutera denna kulturscen var så jag lämnades efter besöket. Om ni går dit får ni inte missa Jessicas verk, nummer 328 som heter Svävande röst.
Månadens bokcitat Tyvärr har latheten kommit över mig och jag fotograferar sällan bokcitat numer. Dock har jag just nu två böcker på nattduktsbordet där jag fäster läslappar titt som tätt. Dels läser jag poem från Rilke, blandat på tyska och svenska men väl utvalda meningar blir markerade. Sen läser jag också boken Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer som med olika referenser berättar om böcker. Ibland markerar jag något riktigt klokt han skrivit.
Månadens TV OS! Fast jag har egentligen inte sett något, men det är tillräckligt mysigt att ha på i bakgrunden faktiskt.
Månadens podd Meny sände nyss ett avsnitt om smakriket, en samlingsorganisation för svenskt mathantverk. Blev väldigt stolt över folks uppfinningsrikedom och peppad på att prova en rad olika produkter som svenska boquerones och havssalt från västkusten.
Mars känns som vår men nu kommer den där lömska tiden på året. De veckor jag inte åker skidor brukar släpa sig fram, det är en av anledningarna att jag även historiskt lagt majoriteten av mina skidsemestrar i mars. Jag tycker det är så tungt mellan, det är ofta grått och dant i Stockholm medan solen börjar ge sin hän i Skåne. Tycker ofta någon bild från Domkyrkans solvägg i Lund kommer upp, folk uppradade mot den varma stenväggen med ansiktena hoppfullt vända mot ljuset medan en själv harvar på och möts av hagelstorm efter hagelstorm. En gnistrande vit och krispig vinter är magisk men mars ger en sällan det. Vad peppig utläggning, ledsen för det. Jag ser ju fram emot en alpvecka och att kanske för en gångs skull fira persiskt nyår. Det kommer säkert bli en bra månad på sitt sätt osv! Annars får jag ta tillfället i akt och vila mig i form.
Startskottet till bokrean har gått, detta otroliga tillfälle att fylla på godbitar i hyllorna hemma man sen kan få plocka av hela våren och sommaren. Själv är jag lite kluven om jag verkligen ska handla fler böcker eller inte, vi har gjort om lite hemma och mina böcker kommer till största del husera i källaren tills vi bor större i en avlägsen framtid. Men ett bokreainlägg känner jag ett starkt behov av att skriva oavsett. Förra året delade jag in det i lite olika kategorier, jag gör något lite liknande nu. Om det finns en recension på bloggen är den länkad. Och om ni har ett tips till mig, så vill jag hemskt gärna höra det!
Prisbelönta böcker jag vill läsa De här två böckerna är jag sugen på att köpa, Liken vi begravde av Lina Wolff tycker jag alla pratar om och jag vill ju också vara med i boksamtalet! Boken handlar om två systrar som växer upp i fosterhem i en liten by i Skåne som ska ta fram både det bästa och värsta ur människan. Jag är nyfiken, Wolffs författarskap tilltalar många men har hittills inte riktigt tilltalat mig. Dock tycker jag mig höra att den här boken är speciell, och jag vill gärna upptäcka varför. Annars är jag sugen på Vi ses i augusti av Gabriel Garcia Marquez. En mångfalt prisbelönad författare, bland annat Nobelpriset 1982, som är avliden sedan en tid tillbaka. Det här manuskriptet fanns bland hans gömmor och arvingarna har bevarat det men bestämt sig för att tillsammans med hans förläggare arbeta om det till en slutprodukt att publicera. Förutom att jag generellt är nyfiken på författarskapet, så är jag extra nyfiken på den här slags samarbete och också fundersam kring hur man gör när den som skrivit orden och haft en viss intention, inte finns kvar att fråga?
Poesi jag vill ta del av Talmannens guide till svensk poesi är kort och gott en bok som samlar hundra svenska dikter, kurerat av talmannen Andreas Norlén. Jag vet inte vad jag i grunden tycker om politiker i maktställning som använder sin publicitet till annan slags media än just politik, men oavsett så tror jag Norlén kan vara en bra kurerare av klassisk svensk poesi och jag hade gärna velat att någon valde ut ett brett urval av olika poeter genom åren. Bakom fönstret skälver nattenav Forough Farrokhzad står annars högt på listan. Det är en persisk poet som gick bort på 60-talet men hennes dikter lever kvar än idag. I Iran finns en stark poesitradition, som jag märker av i min släkt iallafall. Min morbror och mina kusiner kan alla recitera ganska mycket dikter från den exempelvis kända 1300-talspoeten Hafez eller Ferdowsi. Jag är inte tillräckligt stark i min läsning i persiskan för att kunna läsa på originalspråk, men både min bror och min ena morbror har gett mig Hafez med engelsk översättning under varje persisk rad. Att Forough Farrokhzad är översatt till svenska gjorde mig så glad, så jag måste undersöka saken vidare. PS Athena Farrokhzad, som är en känd poet här i Sverige och som också har bakgrund i Iran, är tydligen inte släkt med Forough, om någon undrade. Hon fick frågan på ett författarsamlat hon gjorde på Långhomen när jag gick författarskola där
Tips till andra som jag redan läst Fars rygg av Niels Fredrik Dahlläste jag med bokklubben och var faktiskt på hans författarsamtal nyligen. Det är en konst att skriva som Dahl, ekonomiskt men ändå målande på sitt vis. Jag uppskattade boken mycket särskilt som exempel på bra litteratur fastän historien aldrig kommer till ett avslöjande eller punkt som gör att man förstår så mycket mer än man gjorde i början. Glömda om söndagen av Valérie Perrin är annars ett tips från mig, jag är ett stort fan av Perrin och kan egentligen tipsa om alla hennes böcker som finns på bokrean. Mina tankar finns i länken som är till en recension på bloggen.
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén läste jag i somras och det känns imponerande att det är en debutroman. Ridzén forskar på manlighetsnormer i Södra Sapmi och Jämtland, och det vävs in i den här skönlitterära boken om en man på ålderns höst och den autonomi han försöker greppa efter. Själv tyckte jag den var utmanande att läsa för att man ser många många många fall där äldre blir fritagna sin frihet, det sker av omsorg från anhöriga och samhället, men där jag ofta kan fråga mig om livet ska levas så säkert som möjligt särskilt i slutet, eller om autonomi egentligen är det viktigaste. Boken skildrar den här frågan på ett mycket läsvärt sätt.
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri ser jag är med på årets rea ändå, den är ganska nyligen översatt till engelska och hamnade på The New York Times tio-i-topp över bästa böckerna 2025. Jag tycker om allt Jonas Hassen Khemiri rör vid och har läst och sett allt han skrivit sedan dess.
Klassiker man kan passa på att köpa Bokrean känns som ett ypperligt tillfälle att fylla på klassiker som man vill läsa eller ha i bokhyllan för all del. A moveable feast av Ernest Hemingway är en favorit hos mig, är man minsta inne på att läsa om författare i Paris, dekadens, mycket vin och tjugotal så är den här boken perfekt. På en lite tyngre not har vi The Bell Jar av Sylvia Plath, en klassiker av ett skäl. Om psyket, det inre, det depressiva berättat via Esther som gör internship i en storstad på en glammig tidning men inte känner det man tänker att man ska känna.
Jag ska absolut sluta tjata om mitt revben snart, för det börjar bli bättre ganska snabbt nu. Men det gjorde att jag i två veckor sköt på alla sociala aktiviteter och plötsligt kom andra veckan i februari med aktiviteter varenda vardag. Följ med, det var kul!
MÅNDAG
De som orkade igenom min återblick på 2016 vet kanske att jag gillar att dra upp Berlin av och till. Jag gjorde utbyte med min vän Harald där, samtidigt som vår vän Karin var i Heidelberg. Sedan vår germanska period ses vi på Bierabend med jämna mellanrum, nästan alltid på Bierhaus, men denna gång blev det Xiang Yue. För några veckor sedan var jag på samma mysiga ställe men med en annan konstellation, matbeställningen blev dock identisk, deras aubergine, sichuankyckling, biangbiang-nudlar och gurka till förrätt. Ska prova något nytt nästa gång! De har ett fat med bao-ish som ser magiskt ut exempelvis.
TISDAG
I år hade jag tänkt läsa om The Sun also rises av Hemingway, för jag klassar det som en favoritbok trots att jag bara läst den en gång. Passande nog blev den vald som bokklubbsbok i Soho House-klubben. Diskussionerna blev lite avslagna för en gång skull, kanske för att 90% av klubben älskade den. Det finns ett avsnitt när de diskuterar den på Babel, det är ju Jessika som leder både Babel och denna lilla bokklubb, som jag ska spana på.
ONSDAG
En av bokklubbsmedlemmarna från min andra boklubb heter Simon. Vi gick till Soyokafe som jag aldrig hört om men som var nominerad till Gulddraken 2019 tydligen! Simon och jag delar matintresse förutom bokintresse. Jag fick prova takoyaki för första gången, en slags bläckfiskboll garnerad med bonitoflakes. ”Har du provat bonitoflakes?” Undrade Simon. ”Kanske, jag tror det?” Svarade jag. ”Du borde komma ihåg det i sådant fall, flingorna rör på sig”. Detta var så otroligt gott!
Jag provade deras miso ramen, jättegod buljong som inte var överdrivet misostinn utan man fick mycket smak av den underliggande buljongen också. Simon tog katsu curry, så märklig men god rätt. Friterad kyckling med en currysås lik en indiskdoftande curry.
Gullig lapp vid kassan.
Märta och belåtna vallfärdade vi vidare mot Sergels torg.
Niels Fredrik Dahl intervjuades av Kristina Sandberg. Han var så sympatisk och älskvärd, likaså Sandberg och dynamiken var väldigt fin. Fick Fars Rygg signerad, hade egentligen glömt den hemma men D kom och levererade boken så jag kunde få min signatur.
TORSDAG
Skyddade hem efter jobbet för att byta om till något fint men så orkade jag verkligen inte? Energin är så låg just nu. Satte på mig läppglans och sen dundrade jag vidare till kvällens aktivitet.
Invigning av Liljevalchs vårsalong! Tyvärr hade jag bara en plats, så gick dit lite själv men anammade känslan fort.
Ändå dekadent att få dricka bubbel och äta chokladpraliner medan man ser på konst, alldeles själv.
Brukar försöka gå på Vårsalongen, så det kändes kul att få se den redan från invigning.
Mycket blandad konst och för min del, som inte är alldeles för bevandrad, mycket jag absolut inte förstår. Det här var fint dock.
Favoriten var denna dock, glaskonstverk av Jessica Westerberg som jag råkar känna dock, men jag tycker genuint att denna var finast och gav mest pirr. Råkade springa på henne också och fick ge en grattiskram!
Rummet där hennes konstverk hängde var generellt det finaste rummet, lite aquatisk och eterisk känsla. Tyckte om denna fina också.
Annars måste jag erkänna: känner mig lite som kejsarens nya kläder, eller förstår alla hur konsten på Vårsalongen blir vald? Tyckte ändå det var bättre kurerat i år men har ett behov av att diskutera detta med någon. Jag håller med om att konst gärna ska få skapa diskussion och tankar, men jag har också ett behov av att ögat tillfredsställs. Att det är vackert eller imponerande hantverk. I Sverige tycker jag så stor del av konsten, här inkluderar jag även böcker, gärna skildrar och premierar det fula? Nåväl. Det var den veckan. Den här veckan gör jag ingenting om kvällarna istället, jag är fortfarande trött ärligt talat och har massa forskning och andra projekt som tar upp min kvällstid. Det är mysigt på sitt sätt, det med.
A T H E N A 