Min backpackerstil: shorts shorts och ännu fler shorts

Välkomna till del 2 i inläggserien om min stilmetamorfos inför kommande backpacking. Jag har svårt att klura ut hur vädret kommer vara – men tillräckligt varmt för shorts av och till hoppas jag. Del 1 handlade om skor och byxor, den hittar ni här.

SHORTS
Jag är ute efter ett par lite sportigare shorts, och estetiskt har jag fastnat vid de som har någon kontrast. En färg, ett bälte, en rolig ficka. Samtidigt ska jag ju packa minimalistiskt och man vill ha ett par som är gångbara i många sammanhang. Tycker det är skönt med bra fickor och gärna varesig för tighta eller lösa. Jag gillar inte bermudalängden men vill också att längden är både smickrande och bekväm.

Det här är Patagonias standardvariant på vandringsshorts. Älskar de kontrasterande fickorna och skärpet, är dock orolig att man blir trött på det blåa i längden som sagt, men förhoppningsvis inte? De kommer i flera färgställningar men just när fickorna har en annan färg tilltalar mig mycket. Måste prova modellen dock, jag testade nämligen deras skort-modell och den var verkligen inte alls fin på min kropp tyvärr.

En slutsats jag dragit av allt mitt sökande är att shorts ofta inte blir lika snyggt på produktbilder som andra plagg. Men dessa tror jag kan vara väldigt snygga i verkligheten. De är från Colombia, men kanske är det skärp-looken jag är svag för. Dessa ska också ha något slags UV-skydd inbyggt i sig som lät lockande för en blekis. Eventuellt är de någon centimeter kortare än jag tänkt mig och kanske lite tråkiga? Eller?

Iqonic tech shorts från Peak Performance har vi här. Nu är jag ute efter en neutral bralla som grundfärg i första hand men tyckte denna modell var så lekfull i sitt uttryck att jag börjar fundera. Tänk dessa med ett par mojitoskor med vinröda snören? Inte en dålig look. Känns också kul med ett svenskt märke när man är utomlands.

Här har vi en helt annan, mycket sportigare stil, från Klättermusen. Jag minns när Klättermusen var nytt och omtalat i friluftskretsarna för sina innovativa materialval. Tänk att det kom in på arenan för mode också mitt i allt? Oavsett uppskattar jag tanken på ljusa shorts och den lilla skärpdetaljen i form av ett elastiskt snöre. Tror dock jag skulle sakna fickor alldeles för mycket när man är på resande fot, men jag behöver också nya springshorts så kanske kan detta vara ett plagg med flera möjligheter.

Dessa shorts från Deiji Studios fastnade jag också för. Jag tänker mig att de är bekväma med den lite vidare modellen och dragsko i midjan samtidigt snygga med de små vecken. Men visst behåller de ändå en slags sportig vibe trots det dressade? Deiji är baserade i Australien, men bra inspiration att kika efter.

Jag fick tips bland kommentarerna att kika på Astrid Wild, ett svenskt märke som riktar in sig på vandring/all-roundkläder för kvinnor. Vill först tacka för kommentarer ni tar er tid att skriva, man blir så himla glad av det och av interaktionen med er som väljer att kika in.

Hade hört lite om Astrid Wild innan men nu gick jag in och botaniserade ordentligt på hemsidan. Uppskattar att kläderna är gjorda för kvinnor, för det är en annan sak med passformen då, märks tydligt. Särskilt när man har former. Tyckte om dessa, lagom mycket funktion med ordentliga fickor och en extra flärp på skärphållaren för karbinhake. De hade en bild på hemsidan där de var styleade med en surfbräda. Jag blir såld då såklart, men uppskattade också att se hur de kunde passa till lite olika miljöer. Ska definitivt prova, har höga förhoppningar om passformen!

Som vanligt önskar jag era bästa tips om ni har några shorts eller annat ni älskar!

Florens, schiacciatabröd, kardiolog och Jimmy Choo

Vi åkte till Florens, och med vi menar jag inte bara mig själv och D utan min bror, hans numera fru, familjerna på vardera sida och alla deras vänner typ. Säg ett trevligare koncept? Det vankades nämligen bröllop i Toscana mellan min bror och Hj, och vi var så taggade allihop. Helgen innan hade de haft en liten vigsel för familjerna i kyrkan, dels för att underlätta pappersarbetet med att gifta sig utomlands men ärligt talat också ett perfekt tillfälle att få det där intima stadsbröllopet också. Det lugnade mig som känt mig nästan tyngd av alla stora känslor så med lite lättat sinne begav vi oss till Italien, för min och D:s del redan på tisdagen.

Första dagen, onsdagen, vaknade jag hungrig, sådär hungrig att jag hade svårt att ta beslut. Jag ville äta något italienskt men de är ju inte kungar på frukost och tiden bara gick så till slut kunde man nästan äta lunch. Vi tog därför och delade på en macka som är känd för regionen. Toscana är känt för sitt Schiacciata- bröd, en tunnare och kanske ännu krispigare variant av foccacian. Det fanns i varenda gathörn i Florens i massor av olika tappningar men alla ställen serverade en mortadella + pistage-variant och en sådan blev det för oss. Att något så enkelt kan vara så gott.

Med mätta magar traskade vi runt i stan. Florens är fullpackat med massor av vackra byggnader, hisnande arkitektur, så mycket konst och gedigen historia. Jag var här som 20-åring men hann inte se något och nu var prio en del annat inför bröllopet. Jag vill tillbaka någon gång och insupa kulturen helhjärtat!

Prio nu var tillexempel att kika i vintage-butiker och bättra på läppstift. Jag hade inte sagt något till D här men vid denna tidpunkt hade jag varit kardiolog i nästan fem timmar. Tidigt på morgonen fick jag besked per mail: jag är klar specialistläkare! Det var för stort att ta in så jag kunde inte säga något. Sen blev jag hangry innan frukosten och kände att jag inte hade tid med gratulationer så jag höll det inom mig en stund till.

Så vi spatserade mot lunchen och jag tänkte knappt på att en milstolpe i livet precis var avklarad. Ändå bra förträngningsförmåga.

Vi mötte upp min bror + Hj på ett pastaställe som verkligen kan rekommenderas. De var stolta över sitt pastahantverk och man fick välja sort, inte på ett turistigt vis utan italienskt charmigt, eller iallafall genom mina ögon. Vi beställde in en kanna vitt krispigt vin till och då kände jag att stunden var kommen för att berätta. Vi skålade och de var så glada för min skull, kände mig genuint lycklig och hög på livet i den stunden. Kanske tyckte D att det var angränsande psykopat att inte säga något men jag är verkligen jättebra på att trycka undan när något sådär stort slår till.

En espresso på maten och sen gick vi i några vintagebutiker till.

I en av dessa stod ett par klackar jag direkt kände borde bli mina. Jag hade letat efter ett par vita slingbacks med spetsig tå i flera veckor men inte hittat det perfekta paret, men det var för att det perfekta paret väntade på mig i Florens förstod jag i efterhand. Jag var lagom disig i huvudet av vinlunchen och lagom hög av kardiolog-beviset, och vad passar inte bättre än att köpa sina första Jimmy Choo?

Vi gick till en takterrass sen, där D drack öl och jag tog en cosmopolitan. Underskattad drink måste jag säga, och förstärkt Sex and the city-känslan i skoshoppandet.

Efter denna glada tur gick vi tillbaka till hotellet och svidande om.

Vi hade nämligen bord på Loggia. Underbar utsikt och den godaste negronin. Jag gillar inte negroni men till och med jag förstod grejen.

Solnedgången var otrolig och efter att alla pimplat drinkar, vi var tio personer, så gick vi ut och åt ihop. På middagen tog jag in husets bästa prosecco (champagne, no no we don’t have) för att fira. Det var så kul att få berätta för folk som står en nära och kan förstå hur stort det är för mig att ha det här avklarat!

Sen gick vi hem, sov och vaknade upp till ännu en dag med perfekt temperatur. Vi åt frukostbuffén men det hindrade inte oss för att ganska strax därefter äta macka igen. Vi var på ett ställe som blivit populärt via tik tok antar jag, det var gott, men om det var värt den extra kön vet jag inte. Råkade dessutom välja exakt samma kombination igen men den är också den godaste?

Sen gick vi runt i stan.

Vi var kanske fjorton personer som gick runt ihop och drack vin eller aperol från olika barer.

Vid ett tillfälle sackade jag och D efter. Jag ville köpa vykort från en gullig pappershandel och D köpte glass från det där gulliga stället till vänster i bild. Vi delade på en den, en kula pistage och en kula mörk choklad. Magnifik.

Generellt var det ett väldigt mysigt område.

Och allt är gulligt i Sydeuropa? Ville handla allt bara av hur det är framlagt.

Vi hittade resten av gänget som satt sig på en uteservering men ganska snart knatade vi tillbaka till hotellet. Inte en trist promenadväg förbi Duomo direkt.

På hotellet svidade vi snabbt om, min bror till en turkos händelse.

Och jag invigde mina nya skor! Det var för-fördrink på hotellet ihop, så himla mysigt. Vi fortsatte verkligen temat att hänga runt i grupp och gick tio pers till en restaurang efter. Åt en riktigt god pasta, carbonara-bas men med tryffel och toppad med en stor räka. Folk fortsatte droppa in och den gulliga damen som jobbade byggde ut vårt bort, till sist var vi närmare 20 personer. Jag ville testa en toscansk ”efterrätt” som jag har ljuva minnen ifrån när jag var i Florens senast som 20-åring. Man får ett slags dessertvin och en slags biscotti man ska doppa i vinet. Det var inte lika himmelsk som jag minns det men det hade fortfarande något. Och så var även denna otroliga italienska dag slut.

Shoppar lavendel, Dior och vykort i Frankrike

Jag var ju i Antibes en långhelg, och om det är något som pockar på ens romantiserande om Frankrike så är det alla små butiker med saker man vill ta med sig hem för att bevara den franska touchen.

Säg något franskare än lavendelpåsar. Det är vår, vilket är de små krypen i sekelskiftslägenheters favorittid dessvärre och jag väntar bekymrat på utvecklingen. Tydligen kan lavendel hålla undan deras ankomst så jag köpte glatt två små påsar.

Köpte mig både en grön och en grå-brun-melerad fransk hårnål. Den gröna trampade jag sönder häromdagen tyvärr, den låg i en packpåse utanför resväskan på hotellet i Florens och då lät det knäck. Kanske kan man limma? Och den gråa är redan på vift. Så synd för när man får in snitsen blir det riktigt tjusigt!

Här har ni en produkt i två delar. Det vänstra är ett fodral jag köpte för nästan ett år sedan men inte invigt. Jag ville nämligen ge min svägerska Hj ett likadant i present så väntade in hennes födelsedag. Till höger ser ni det nya köpet, nämligen en refill-hylsa av det sjukt mjuka balmiga stiftet Dior Lip Addict. Man klickar i det i sitt återanvändningsbara fodral. Älskar.

Jag gick på stan med Lovisa och Mulaika från möhippan, och fick lära mig att detta är en kult-retinol. Var tvungen att hoppa på tåget och köpa. Den är inte invigd än, ska prova efter min nuvarande är slut.

Vi gick förbi en otroligt gullig pappersbutik och jag var tvungen att köpa ett lass med vykort. Hann tyvärr inte posta ett enda denna gång men jag sparar dessa hemma. När man ska på kalas eller middag och vill skriva en hälsning så tycker jag ens lilla korthög kommer till väl pass. Det blev också ett bokmärke som ni ser till vänster. Kunde inte låta bli…

Sist ut: ätbara saker. Tog bara bild på tomaterna men dessa tre otroligt vackra tomater transporterades i handväskan med viss oro om att de skulle bli mosade. Den gula fick en smäll men överlag gick det oväntat bra. Dagen efter jag kom hem åt jag och D dessa, det var fint att bjuda honom på en smak av Frankrike. Jag köpte också en Pain au chocolat som han fick till frukost och en Pan Bagnat, det vill säga den mackan som har ursprung i Nice och består av salad nicoise i bröd helt enkelt (Sandra Beijer-core). Den är fylld med tonfisk, sardeller, ägg, grönsaker och den köpte jag faktiskt till mig själv och slukade på flyget.

Är nöjd med min lilla skörd!

Saker jag ätit ute på stan

April blev månaden jag och D åt ute kanske mer än hälften av alla måltider. Jag älskar att laga mat, fundera på kombinationer, gå och handla. Sen är jag lite småsnål med att köpa ute när man kan få så gott hemma. Men april, det var en månad där jag var så stressad stora delar av tiden, blandat med stora firanden. Plötsligt fanns ingen lust att laga mat, ingen tid att planera och när man väl var ledig fick man sig en lyxmåltid istället. Det mesta fångades inte på bild men några saker fastnade:

BIBIMBAP DOLSOT från Keemchi
Keemchi har öppnat i Östermalmshallen! De har funnits på bland annat Tegnérgatan innan och kör en ganska ren stil med rostfritt stål och kleinblått som tema. Killen som jobbade där var otrolig! Han hade gjort en kimchisoppa som var tio av tio. Jag beställde bibimbap dolsot, alltså serverad i ett sådant där hett kärl. Valde lax som protein men ville ha det på sidan så det inte blev tillagat. Älskade alla små tillbehör man fick till, kändes fräscht och genomtänkt.

VALLMOGRÖT MED ÄPPLEKOMPOTT från Eken
Eken har öppnat nära mig, ett heldagskoncept från Stefan Ekengren som har restaurangen Hantverket. Han har skrivit en bok om potatis, så jag gillar honom instinktivt. På Eken kan man bland annat äta frukost som jag och min vän Antonia gjorde en morgon. Varsin vallmogröt med äpplekompott. Underbar, såklart.

LIONS MANE-SCHNITZEL från Cecconi
Under Art Week hade Soho House en lunch. Jag trodde någon skulle tala om konst eller så, men icke. Bara massa god mat, däribland en lions mane (en svamp) stekt som en schnitzel. Smakade verkligen kött! Den serverades med skirat smör, vita bönor, kapris och ett parmesantäcke.

GRILLED CHEESE från KMK
Kungliga Motorbåtsklubben, KMK, har ett gulligt café på Strandvägensidan av bron. Deras grilled cheese är bra tycker jag! Kanske för att man för så mycket dijon till, man kan välja utan också men själv älskar jag att de smackar på så det nästan bränner.

SVART PAELLA från Spanjorskan
Spanjorskan är ett lite undercover-ställe på Nybrogatan. Kanske är det fel att säga undercover när det alltid är massor av folk men ändå har så få hört talas om det? Jag var där med min barndomsvän Elin som hälsade på från Skåne. Vi åt svart paella med skaldjur och drack sangria. Den var väldigt god, men jag gör alltid misstaget att tänka på en av livets godaste rätter jag åt i Dubrovnik när jag äter svart ris och det är inte snällt. Men detta var absolut gott och kan rekommenderas!

MACKA från Café Doppio
I Tekniskas tunnelbanestation finns ett italienskt mackställe. De har som en liten delidisk där de plockar påläggen till mackorna – skär upp tunna skivor mortadella, trycker ut mozarella, strösslar över pistage osv. En dag åt jag och D detta till lunch när båda var hemma och Jesus, det var så gott. Denna på bild hade crunch från tirelli som pricken över i:et. Tirelli är ett slags italienskt kex, och det är också vad som smulat ner hela bordet. Doppio gör sitt egna bröd förresten, är inte det wow?

DUMPLING OCH BAOZI från Amao Dumplings
Amao dumplings ligger istället i Östermalmstorg tunnelbanestation. Det är anspråkslöst där inne men gå inte förbi för det! Herregud vad deras dumplings är goda? D tog en korg blandade, jag en korg med baozi som var fyllda med en mjäll fläskfärs. Måste tillbaka snart.

PIGGVAR från Sturehof
Hello. Jag har aldrig ätit en såhär god fisk i Sverige innan tror jag. Piggvar är otroligt gott har jag kommit fram till efter den här måltiden. Här med champagne, löjrom och annat som inte direkt var tråkiga tillbehör.

Här åt vi inget men efter jag lämnade in mina ansökan om att bli kardiolog på Socialstyrelsen, så tog jag och D en öl i sista vårsolen den dagen. Ett japanskt ställe på hörnet vid St Eriksplan/Odengatan. Jag frös, av anspänning eller av att solen försvann bakom husen snabbt vet jag inte men ev av puckarna som gjort mig stressad i april kunde firas och vinkas av.

Franska rivieran, havet och firande

Franska rivieran, varför är den så otroligt lockande? Det var flera år sedan jag var där själv men via Sandra Beijers blogg får man en air av Antibes då och då. Min egen bror är också där jämt eftersom hans numer fru (!) har hus där, eller hennes familj rättare sagt. Och det var därför jag själv var där en aprilhelg, för det vankades möhippa.

Vad är ens möhippa för sjukt ord? Nåväl. Kosan styrdes iallafall till Sydfrankrike och nog påmindes jag om varför denna kust är så lockande. Vinden var ljummen, havet krusigt, fransmännen var fransmän med allt vad det innebär. Vi åt musselpasta vid havet direkt efter vi landat och drack krispigt vitt mineraligt vin med iskuber. Jag tror inte ens jag tyckte maten var extraordinär men att sitta där vid havet med ett dussin tjejer och veta att man har en hel helg och lite mer till gemensamt förfogande, det är inte dåligt hörni.

Jag tyckte så himla mycket om just Antibes. Vi har varit lite i Nice och Cannes med familjen och Nice är ljuvligt, men den mysiga stadskärnan i Antibes växte på mig. Eller mer än så, den klistrade sig fast direkt. Det fanns så många mysiga små butiker, cafeér och gränder. Typ som detta gulliga fönster där man kunde köpa ismatcha gjord med kokosvatten. Riktigt bra dryck om man är lite dagen-efter.

Nu gick jag händelserna i förväg. Men det är svårt att berätta kronologiskt om en sådan här helg och är det ens poängen? Jag tänker att jag vill kapsla in allt som var. Vi var i Cannes en dag och besökte en beach club. Dukarna var granna och parasollen vackert symmetriska. Min tonfisksallad var alltför petite för att mätta mig dagen efter utgång men den var onekligen vacker. Årets första rosé dracks vilket på ett sätt är chockerande, jag är ingen roséperson och tror många fransmän inte ser det som riktigt vin, men det hade något i den där kontexten.

Vi gjorde andra klassiska möhippegrejer. Klädde Hj, blivande bruden, i tiara och tog ut henne på en stökig middag. Drack pornstar martinis, dansade på kareokebar, drack pastis (om än motvilligt), gick på efterfest i en fiskrestaurang som en fransman öppnade upp i smyg. Han bjöd oss på god champagne och ostron om man ville, vi rökte inomhus tills det inte gick att andas i det lilla rummet. Det blev långa frukostar med baguette och kokt skinka, små yoghurtar i portionsförpackning och skållhett kaffe.

Jag kände så mycket den här helgen. Kände att bröllopet var nära, att ens lillebror gifter sig är svårslaget ska ni veta, och jag kände mig sådär skör som man kan göra inför större händelser. Jag var glad, så glad, över massa roliga tjejer och deras energi. Var pirrig inför allt en senvår i Frankrike kan ge en i hopp om sommaren. Var glad över de lyxiga butikerna, de slitna kioskerna med tidningarna, var trött och håglös efter utekvällar, var full och skränig, ja allt rymdes i dessa dagar. Hoppas på att Antibes tar mig tillbaka snart!

Liken vi begravde av Lina Wolff

Lina Wolff släppte boken De polyglotta älskarna år 2016 vilken blev sjukt omtalad och belönades med Augustpriset. Jag och dåvarande bokklubb köpte ivrigt boken och läste, men boken lämnade mig med en lite avig inställning. Den var konstig, jag förstod inte riktigt handlingen medan många andra i klubben blev stora fan av hennes författarskap. Sedan dess har jag inte läst något mer av Wolff men ändå följt henne på avstånd. Bland annat var hennes sommarprat och arbete kring översättningen av Hundra år av ensamhet så djupt fascinerande. Känslan är att Wolff är lite som en gammeldags konstnär? Bor på landsbygden för sig själv och producerar mästerverk, och har en ganska skruvad fantasi baserat på de teman hon utforskar.

Med den bakgrunden klev jag in, smått skeptisk, till läsningen av Liken vi begravde. Ett nytt Augustpris, en ny lite sjuk titel och bokklubben som ville läsa. Den var med på bokrean vilket jag missade och sen var det faktiskt ett aber att få fatt i boken då den var slutsåld men min vän Mathilda ryckte in och lånade ut sitt exemplar, så påskläsningen var räddad.

Liken vi begravde utspelar sig i en skånsk by på landet vid Hörby. Två systrar växer upp i fosterfamilj eftersom deras föräldrar gått bort i en olycka. De är ganska olika till sättet, och tar sig an byn på skilda vis. Deras styvpappa och styvmamma är något försupna och det är oklart hur kärleksfulla de är mot systrarna. Under bokens gång dyker olika slags lik upp. Naturlig död, olyckor, mord med mera, och genom döden utforskar Wolff enligt mig teman som är starkt intressanta i dagens samhälle. Hur reagerar människor när förövare inte får ett tillräckligt starkt straff gentemot brottet de genomfört? Är det moraliskt mer ok att mörda, döda, plåga om offret själv varit vidrig? Är det då ens ett offer eller skipas bara rättvisan? Dessa teman skildras med en slags skruvad humor som gör att jag småskrattar av och till. Man möter ett riktigt landsbygd-Skåne i boken, ordet ålahuvud dyker upp tidigt bland sidorna och jag känner igen mina fördomar som skildras genom boken. Jag är uppvuxen i Lund och vi sa inte snälla saker om de som var från krokarna av Hörby när jag växte upp. Lina Wolff som själv är uppvuxen i en sådan by (och där ett av morden som skildras faktiskt hände), och just för att hon själv har rötter därifrån är det mer okej att hon skildrar den världen känner jag? För hade någon utomstående skrivit om dessa byar såhär, exempelvis jag själv, hade man kanske blivit beskylld för fördomar och klyschor. Wolff bakar dock in ett stort mått av kärlek i sin skildring som på något sätt lyfter från sidorna och märks.

Den här boken uppskattade jag skarpt. Wolff känns så otroligt intelligent och är duktig på att få in humor trots mörkret. Meningarna verkligen rinner förbi och man läser boken kvickt. Även bokklubben gav samstämmigt höga poäng (vi var visserligen bara tre personer som sågs på Tyge och Sessil denna omgång) och trots den något skruvade storyn är det en bok jag kommer rekommendera till många! Har ni läst, och kände ni samma?

En lista om april, 2026

Idag är det Valborg, och för typ tio år sedan hade det inneburit att jag var ganska dyngrak i Stadsparken i Lund, på väg till någon nation kanske, peppandes inför röj på kvällen hos min vän Rickard i hans gula hus. I år är jag istället i Florens och hänger med min familj samt min lillebror och hans fästmös alla vänner. Det är nämligen bröllop i helgen (!!!) i Toscana. Och igår fick jag beskedet från Socialstyrelsen: jag är kardiolog. Livet, nyp mig i armen. April har definierats av uppladdning inför just den här tiden.

Månadens bok
Nu i april fick jag äntligen en slukupplevelse, ni vet när sidorna bara rinner förbi och man kan inte lägga ifrån sig boken? Har längtat efter en sådan känsla efter att ha haft en ganska trög månad bakom mig innan dess. Det var Lina Wolffs bok Liken vi begravde i kombination med påskledighet som gav denna gyllene kombination. Tyckte den var bra på många vis och en bok jag tror kan passa många.

Månadens ord
Klänning. För att jag har letat efter fina klänningar som en dårvill inför min brors bröllop. Behövde både en till vigseln i Stockholm och nu till fredagsmiddagen och sedan lördagen i Toscana. Sen har jag också funderat på just ordet klänning också, eftersom det inte går igen i några andra språk jag känner till förutom tyskans Kleid visserligen. Men det svenska ordet ska komma från fornnordiskan klädning tydligen.

Månadens mat
April har varit en månad av take away och lyxmat om vartannat. Bästa take away från denna månad var dumplings från Amao, grilled cheese från KMK, persiska mackorna från Sundevich och tryffelburgaren från Östermalmsgrillen. Annars var lunchen efter min brors vigsel otrolig, piggvar på Sturehof åt folket kände jag och själv lagade jag en ganska god pasta med havskräftor och egen tomatig buljong som bas en lördag till mig, D och min barndomsvän Elin.

Månadens vin
I mitten av månaden var jag i Antibes och Cannes, där fick det bli rosepremiär. Inte för att rosé är favoriten annars men det har något när man sitter och tittar på ett franskt hav. Annars drack jag en champagne som var något annat just på den nämnda vigsellunchen. Om ni ska fira något härligt någon dag, så är champagne från Egly-Ouriet värd att beställa hem från systemet. Det levde upp till sin saftiga prislapp.

Månadens te
På min födelsedag var vi på Österlen och i Kivik finns ett rart ställe med Afternoon Tea. Jag tog jasminte igen, dricker det mycket hemma men det är så finstämt i smaken så kan inte låta bli. Hemma dricker jag annars ett vitt te också just nu som heter White House Blend. Jag köpte det på NK men verkar vara Sibyllans blandning nu när jag sökte. Tropiska frukter och persika dominerar.

Månadens skönhet
Jesus vad jag handlat skönhet inför bröllopet. Allting, precis allting, tog slut samtidigt och dessutom blev jag plötsligt missnöjd med min ögonskuggepalett. Det kommer ett litet separat inlägg om de inköpen så småningom. Annars har jag återupptäckt min LED-mask som jag fick i födelsedagspresent här om året från några gulliga vänner. Min hud har blivit oväntat reaktiv, eller oväntat vet jag inte men kanske för att jag är ganska stressad och lite ur balans med både träning och mat men den reagerar på minsta lilla. Upplever att masken ändå lugnar ner huden, och annars är ju placebo också en trevlig effekt.

Månadens bad
Sicken badfattig månad. Fick stå över vårbad i Skåne pga en rälig hosta och allmän förkylning, men sen missade jag bad i Antibes också. Maj, då händer det.

Månadens skrivande
Till sist redigerade jag klart mitt projekt och sedan dess har fingrarna vilat från tangentbordet. Jag är liksom inte nöjd, som vanligt. Medicinskt har jag publicerat ett nyhetsbrev om kardiovaskulära vårmötet, för den intresserade kommer en länk här snart.

Månadens låt
I Antibes var vi på en karaokebar och jag har fastnat för ABBA sedan dess, de går aldrig ur tiden. Super Trouper, Mamma Mia, Chiquita, Take a chance on me…

Månadens kultur
Det har varit Stockholm Art Week! Jag har inte hunnit med så mycket tyvärr, men jag hann gå på en målarkväll på Soho House. Faktiskt även en konstlunch men den var lite oklar, man fick en jättegod trerätters men sen hände inget mer på lunchen riktigt. Hoppas på att hinna med mycket mer en annan gång.

Månadens TV
Jag brukar inte kunna fastna för serier men tydligen har jag en sweet spot för reality. Vi tittar på Robinson! Blev också riktigt förvånad när en gammal kollega från St Görans dök upp i början. Tyvärr åkte hon ut ganska raskt, men känns som alla runt om mig gör TV?

Månadens podd
Det är valtider, inte för att det riktigt ändrar min konsumtion av politikpoddar som ligger stadigt rätt högt, men lyssnat med extra stor behållning på Älskade politik. Det är DN som producerar den och jag tycker Annie Reuterskiöld och Tomas Ramberg bägge är toppenduktig och ger den där extra informationen för oss som är lite nördigt intresserade men utan att det blir allldelss för flamsigt eller ofokuserat. Ramberg är ju gammal kung, och tycker det är spännande att han bytte SR mot DN.

Och nu MAJ. Otroligt. Min brors bröllop. Förhoppningsvis fira att jag är kardiolog. Resa till Danmark med mitt tjejgäng från plugget. Det känns så mycket i min kropp just nu.

Långhelg i Skåne med Wolff, konstrunda och Talldungen

Vet ni, veckorna flyger iväg och jag har kanske tio halvfärdiga inlägg redo att redigeras klart. Det är så mysigt att få berätta om sina dagar? Följ med på en långhelg, eller snarare påsk för att vara tydlig, i ett vårigt Skåne. Solen sken och vinden ven. Både jag och D var ganska sjuka egentligen men försökte få till mys ihop med mina föräldrar som också var där.

Havet havet havet. En gång för längesedan läste jag en studie om att ifall man tittar på havet 15 minuter varje dag blir man en lyckligare person. Tyvärr läste jag denna innan jag hade utvecklat några vetenskapliga kritiska ögon så jag minns absolut inte om metoden var särskilt tillförlitlig men jag tog åt mig oavsett, för jag tror jag hade varit en mer harmonisk person om jag promenerade längs ett mäktig hav och såg horisonten varje dag. Man påminns om hur man bara är en liten person i den vida världen och att alla ens val inte är så viktiga egentligen.

Det som är härligt med vuxenpåsk är att man får lästid. Jag lackade mina naglar rosa ute på trallen, ett lyx när man är läkare och inte får ha nagellack på jobbet (på tal om vetenskap finns det inte särskilt mycket belagt om att det är dåligt för hygienen men ändå lever det kvar). Jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff med stor behållning, sidorna flög förbi.

På påskafton letade vi ägg. Jag hade kilat in ett ägg till D i mitt favoritträd som jag älskade att sitta och läsa i som barn. Det är ett trött björk, numer iallafall, men det är fortfarande mitt favoritträd på vår skogiga tomt. I ägget hade jag lagt ner hans två favoritgodisar, men också marconamandlar med tryffel och även en fuet med tryffel.

Till mig hade D gjort en skattjakt så jag spankulerade runt och hittade lappar som ledde mig hit och dit. Var barnsligt road av detta.

Vi körde grillning till lunch och påskmat till kvällen. Jag provade burkbeor.

Sen bakade jag faktiskt en kaka! Vi har en köksassistent i Ljunghusen från min barndom, och den lockar mig till att göra kakor. Här blev det en blodapelsinkaka på italienskt vis, dvs med yoghurt och olivolja. Blodapelsin som koncentrerats i ugnen är en helt galen smak, blev sjukt floralt och nästan parfymkänsla. Inte en favorit men visst blev den ganska vacker ändå? Vad jag inte visste var att hemma i Stockholm väntade en riktig rolls-royce assistent till i födelsedagspresent.

Dagen efter fyllde jag år. Mamma, pappa och D kom in på rummet och sjöng, blev så glad! D hade köpt en delfin till mig, blev tårögd av det rent ut sagt. Jag älskar delfiner, det är sedan jag var barn, men det finns också en symbolik i när vi träffades i Kroatien. Vi var på samma seglingsresa och första kvällen åkte våra båtar parallellt ut i solnedgången. Då kom det ett gäng delfiner och hoppade mellan våra båtar.

Sen åkte vi till Österlen på konstrunda! Det var magiskt. Så otroligt kul intiativ. Det finns en utställning med ett verk från varje konstnär men sen åker man fritt runt till konstnärerna som är med och låter sina ateljéer stå öppna för alla. Det är lyxigt att få kliva in och ta del av all möjlig slags konst. Ett konstnärspar bodde med den här vackra trädgården.

Vi flängde runt och hade en paus i Kivik för Afternoon Tea. Jag hade klätt mig i min nya gula dräkt, dock blåste det så mycket så jag fick sällan låta den skina utan den stickade tröjan.

Men här inne fick den luftas! Och delfinen följde givetvis med var vi än åkte.

Efter alla konstställen satte D mig i bilen igen med mamma och pappa, och sen körde han ut oss till Talldungen. Det var en överraskning för mig vart vi skulle så när vi rullade in på grusparkeringen blev jag så otroligt glad! Talldungen har varit med på min önskelista sedan evigheter, fast utan D:s vetskap. Tyckte det var så gemytligt och fint där inne, och vacker dov belysning.

Blev tyvärr ingen bättre bild på maten än den här med våra snacks. Man fick välja rätter från en satt meny, och alla alternativ var grundade i lokala råvaror. Magiskt. I bild ser ni en rilette, små gougeres med comté och hembakt bröd med ett otroligt smör. Till huvudrätt valde vi alla fyra ett lamm från gårdarna intill, och efterrätten pistage frangipane föll till och med mig i smaken.

Ahhhhh Skåne, stjäl alltid ens hjärta sådär…

Vardagsmat hos oss: från salsicciapasta och Espinacas con garbanzos till tonfiskmackor

Vi har ätit lite gott och blandat de senaste veckorna, lite våriga influenser har smugit sig in i repertoaren. Mer pasta, mer bönor, men också en del apelsin som en sista flämt av citrussäsongen.

Salsicciapasta
Salsiccia är ju i grunden en färsk fläskkorv med örtighet och vitlök som smakprofil. Själv är jag inte ett fan av fläskfärs men en riktigt balanserad salsicciapasta är ändå väldigt gott! I grunden hade jag selleri, lök, morot (dvs sofritto) och en del vitlök. Jag stekte med tomatpuré och lät allt koka i cava vi hade kvar från en brunch. Sen i med salsiccia (jag köpte korvar, klippte skinnet och klämde ur färsen). Såsen skapades med krossade tomater och crème fraiche, jag föredrar crème fraiche framför grädde som jag tycker blir för mastigt. Balanserade med salt, svartpeppar och en skvätt sherryvinäger. Säkert något mer, älskar ju att dutta och balansera. Blev så gott så att jag kände mig nyfrälst inför rätten.

Endive-ish med vitost, apelsin, vita bönor och mandel
Jag är inte den som gillar beska i onödan men köpte en endive-liknande sallad på Lidl som var lite bitter men precis lagom mjäll i övrigt. Den kombinerades med en röra gjord på bosnisk vitost, olivolja och citron. Till salladen blev det också små vita kokta bönor från Fagraslätt, apelsiner, rostade mandlar och självklart lite extra olivolja på det. Otroligt gott!

Svartkålspasta med borlottibönor
En trött tallrik med vardagspasta har ni här. En favoritpastasort är mezze manchine, det är som en halv rigatoni typ. Jag stekte svartkål samt färsk tomat i olivolja och vitlök, blandade i en del parmesan, borlottibönor (också från Fagraslätt) och ärtor. Vips var maten klar. Snabbt och vårigt!

En svenskifierad Espinacas con garbanzos
Det här blev en svensk omtolkning av en spansk rätt med kikärtor och spenat. Det ser inte mycket ut för världen men är sjukt gott! Först skapar man en god olja: i botten massor av olivolja där vitlök steks tillsammans med spiskummin, malen koriander samt rökigt spanskt paprikapulver tills vitlöken är mjuk. Sen har man i sina kikärtor eller som i mitt fall, svensk gråärta. Under tiden mixar man ihop en brödkräm med lantbröd, olivolja och vatten som används som redning när ärtorna fått hänga med olivoljan i typ en kvart. I med spenat, egentligen helst bladspenat så det inte ser ut som en soppa i mitt fall, smaka av med salt och syra (jag valde balsamico och citron). Vips har man en välsmakande värmande och ganska näringsrik röra! Vi åt den på sked ihop med salt vitost och ugnsrostade tomater efter tips från boken Ärtor, bönor & linser av Jenny Damberg som är den mest inspirerande kokbok jag läst på länge. Älskar att få tips på nya sätt att äta baljväxter och legymer på.

Tonfiskmackor och en vit sparris med kapris
Vi var bägge sjukt trötta och jag svängde ihop en tonfiskröra med hackad kapris, cornichonger, soja och majonnäs. Jag åt dessa på macka med ost som stektes i pannan som ett slags försök på tuna melt, medan D åt sin röra med pasta. Vi hade fått två vita sparrisar av mamma som jag stekte upp till förrätt. Kanske blev det en lite väl tillagad yta men såsen hörni??? Den blev så god. Brynt franskt smör med kapris, hade i lite nerhackade sardeller som smälte ihop och karamelliserade citronjuice tillsammans i pannan. Jefvlar.

Blodapelsin med vispad yoghurt
Det här kastar jag in trots att det inte var en måltid per se, men det var trots allt en perfekt efterrätt på en vardagsmiddag med vänner. Jag skar upp blodapelsin och vanlig apelsin. På apelsinerna strösslade jag hackade rostade nötter och färsk mynta (fast frysta blad i mitt fall). Lite turkisk yoghurt vispades upp med citronzest och voila! En perfekt vardagsefterrätt, mellis, frukost, vadsom.

Det var lite skönt att skriva det här inlägget? Är så trött ska ni veta, jag tror det är min årliga vårtrötthet men säkert lite doser av annat så jag har tappat förmågan till att planera middagarna. Mycket saker jag tycker om, som bönrätterna, kräver att jag blötlägger kvällen innan. När man är i fas i livet är det absolut ingen stor grej och snarare ett mysigt sätt att förbereda sig för morgondagen men när man är sådär urvriden som jag är nu, då kommer jag hem och känner mest att jag hoppas D har en middagsidé. Igår gjorde han fajitas som vi åt i soffan. Det frångår alla mina middagsprinciper som egentligen innehåller att man ska äta vid bordet, göra det mysigt, duka. Men det är skönt att släppa sådant ibland faktiskt. Bara våga slappna av i sin trötthet. Längtar till soffmiddag idag också!

Tomorrowland i Alpe d’Huez

Tiden går så fort och mars är long gone så att säga men ändå vill jag bevara en liten skärva av vår alpresa. Att få skriva om sina minnen gör att de fäster sig starkare inom mig. Just nu, när allt går så fort och mycket stora saker händer i livet samtidigt, så känns det extra viktigt på något sätt, att låta allt ha sin plats.

Till dessa vackra berg åkte jag, D och sju kompisar i mars månad. Vi hade varit precis där, nästan samma konstellation, en gång förut. Det var Alpe d’Huez som ropade på oss även detta år.

Vi var där på festival, Tomorrowland! Den där legendariska elektroniska festivalen som brukar vara i främst Belgien ni vet? Den har en alpversion. Förra året var allt nytt och obekant men i år kände vi igen oss, även om scenerna var nya. Det finns flera scener i backen man kan åka mellan.

D lyckades snappa platser till en bonusspelning i solnedgången en av dagarna. Tänk dessa vyer för ögat, det var galet vackert. Åka ner i mörker var dock inte riktigt en favorit, mår nästan lite illa av det?

Att glida runt i ett skidsystem och möta upp sina vänner för gemensam åk, en långlunch i solen, hitta fram till spelningen ihop… det är livets lyx.

Om kvällarna öppnar festivalområdet. Tre-fyra lite mindre scener och en jättestor. Vi såg Steve Angello och Axwell, Lost Frequencies och Dmitri Vegas. Dansade, dansade, dansade.

Livet känns i en under sådana här veckor. Alla dagar blir små minnespärlor att bära med sig. Om man är det minsta intresserad av festivaler/EDM/coola scenproduktioner och gillar skidor så kan jag inte rekommendera en sådan vecka nog.